Happo-emästasapaino ja hyvinvointi

Kroppens syra-basbalans är en central faktor för det allmänna välbefinnandet och för att upprätthålla en normal energiomsättning. Vi erbjuder omfattande information om hur kroppen reglerar sitt pH-värde och hur livsstilen kan stödja denna naturliga process. Vårt informationsmaterial riktar sig till konsumenter som är intresserade av sin hälsa samt till yrkesverksamma inom hälso- och välbefinnandesektorn. Med rätt information hjälper vi dig att förstå hur din kropp fungerar ännu bättre.

Enzymer är proteiner, och det finns tusentals av dem för olika funktioner. Enzymer fungerar endast inom ett visst surhetsintervall. I detta sammanhang använder vi begreppet pH, som för en lekman är svårt att förstå och definieras som den negativa logaritmen av vätejonkoncentrationen.

pH-skalan omfattar värden från 0 till 14. Alla värden under 7 är sura och alla över 7 är basiska, det vill säga alkaliska. Värdet 7 beskriver ett neutralt tillstånd, varken surt eller basiskt. Det suraste värdet är 0 och det mest basiska 14. Magsäckens pH är 1–1,5, alltså mycket surt. Den optimala funktionsnivån för enzymerna i kroppen är pH 7–8, det vill säga mycket nära neutralt och inom ett mycket snävt intervall.

Kroppen arbetar hårt för att hålla rätt surhetsgrad oförändrad under alla förhållanden. Surhetsgraden i artärblodet varierar endast inom hundradelar av pH-enheter, mellan 7,35 och 7,45. Detta är normalintervallet, med ett smalt rörelseutrymme i både sur och basisk riktning. Om pH till exempel sjunker med tre tiondelar (0,3), alltså till 7,0, är vi i livsfara. Detsamma gäller om det stiger över 7,8.

När det gäller kroppens vätskor är situationen inte enkel. Kroppsvätskorna kan nämligen delas in i intracellulära och extracellulära vätskor samt blod. De extracellulära vätskorna utgör den mindre vätskemängden.

Cellens pH skiljer sig något från artärblodets och har varit svårt att mäta. Enligt nuvarande kunskap hålls blodets pH nästan konstant tack vare kroppens olika buffertsystem. Vätejonkoncentrationen ligger något på den alkaliska sidan.

Största delen av kroppens vätskor är intracellulär vätska. Cellvätskorna är tämligen sura. Deras pH är cirka 5. Intracellulära egenskaper är mycket svåra att undersöka och även pH-värdet är ungefärligt.

Många ämnesomsättningsprocesser försöker ständigt förändra balansen. I kroppen finns så kallade buffertämnen som skyddar den. Det viktigaste är först och främst hemoglobinet i blodets röda blodkroppar, där väte kan finnas antingen fritt eller bundet. När ett surt ämne som innehåller fritt väte kommer in i kroppen kan det extra vätet bindas till hemoglobinet med hjälp av buffertsystemet, vilket minskar mängden vätejoner i blodet. Valmarin hjälper kroppen att bevara rätt syra-basbalans.

Acidos innebär överdriven surhet och förekommer i två former. Metabol acidos uppstår exempelvis vid obehandlad diabetes. Även vid njursjukdom kan acidos uppstå av olika orsaker. Vid muskelarbete kan en mycket kraftig bildning av mjölksyra till en början leda till acidos även hos en frisk person, men kroppen kan snabbt korrigera detta genom andra mekanismer. Liknande störningar förekommer vid svält. Den andra formen av acidos är så kallad respiratorisk acidos, det vill säga acidos som är kopplad till andningen.

Det motsatta tillståndet, alkalos, alltså överdriven alkalinitet, förekommer också i två former. Metabol alkalos uppstår vid vissa störningar i leverns och njurarnas funktion.

Det vanligaste sättet är att fastställa urinens surhetsgrad. Det ger en viss uppfattning om huruvida kroppen innehåller för mycket syror eller baser. Bildandet av ammonium försvårar bedömningen. Om kosten under lång tid har bildat ett syraöverskott fortsätter njurarnas ammoniumbildning länge även efter att kosten har ändrats. Då bildas basöverskott i kroppen som kräver neutralisering, och den utsöndrade urinen kan genom sin alkalinitet ge en felaktig bild. Mätning av urinens surhetsgrad ger endast en vägledande bild av kroppens aktuella tillstånd. Den visar inte hur stora kroppens syralager är.

Kroppens surhetsgrad förändras långsamt

Hittills finns det ingen tillförlitlig metod för att fastställa kroppens syralager. I samband med kostförändringar har man dock kunnat konstatera att urinen förblir sur i ungefär ett halvt år efter övergången till en basrik kost, om kosten tidigare varit mycket syrabildande och kroppens förmodade syralager stora. Mest sannolikt beror urinens surhet då på syror som frigörs från lagren. Kroppen kan alltså lagra stora mängder sura ämnen, även om blodets pH-värde förblir oförändrat.

Hur är det möjligt att veta om kosten är balanserad?

Det enklaste sättet är att då och då mäta urinens pH med lackmuspapper. En neutral eller svagt sur reaktion visar att kosten har varit i balans under en längre tid. Om lackmusreaktionen är kraftigt sur kan det tyda antingen på stora syralager i kroppen eller på en tillfällig obalans i kosten.

Undersökningar har visat att morgonurinen hos nästan alla västerländska människor nästan undantagslöst är sur. Man bör komma ihåg att det inte finns några vetenskapliga belägg för vilken surhetsgrad som garanterar bästa möjliga hälsa. En alkalisk reaktion i morgonurinen konstateras endast sällan, och då endast hos renläriga vegetarianer.

Vad menas med livsmedel som bildar syra eller bas?

Historia

Som skapare av syra-basbalansteorin kan man betrakta den svenske dr Ragnar Berg, som under mer än 40 år före andra världskriget arbetade som forskare i Tyskland. Utöver syra-basbalansteorin undersökte han även mineralämnenas ämnesomsättning grundligt. Tyvärr förstörde bombningarna under andra världskriget merparten av Ragnar Bergs opublicerade forskningsresultat, däribland en stor del av materialet om syra-basbalansteorin. Bland de mest kända namnen som har fördjupat sig i och förespråkat Ragnar Bergs syra-basbalansteori finns Are Waerland samt den svenske prof. Olov Lindahl, som arbetade tillsammans med dr Berg i flera år.

Den dagliga kosten kan delas in i tre grupper

Ur den sura koldioxiden frigör sig kroppen omedelbart genom andningen. Utandningsluften innehåller ju rikligt med koldioxid.

Vid proteinernas ämnesomsättning bildas förutom vatten och koldioxid även andra oorganiska syror, såsom saltsyra, fosforsyra och svavelsyra... De kan inte avlägsnas genom andningen. Njurarna ansvarar för att oskadliggöra de oorganiska syrorna; syrorna utsöndras via njurarna i urinen, antingen i oförändrad form eller omvandlade till andra ämnen, i den utsträckning njurarnas funktion tillåter utan att deras kapacitet överskrids.

Förutom syrabildande livsmedel innehåller vår kost också rikligt med olika mineraler och spårämnen.

Mineraler är till sin natur antingen syrabildande eller basbildande.

Med syrabildande livsmedel avses inte ämnen som bildar koldioxid eller vissa svaga organiska syror i ämnesomsättningen, utan livsmedel som bildar starka oorganiska syror samt mineralämnen som ger en sur reaktion.

Alla livsmedel bildar som slutresultat av ämnesomsättningen mer eller mindre syra eller bas.

För att fungera normalt behöver kroppen både syrabildande och basbildande livsmedel, helst i så naturlig form som möjligt. Tyvärr ger dagens kost, även specialkoster som används på sjukhus och i vården av sjuka, i första hand upphov till sura slutprodukter från ämnesomsättningen i kroppen.

De flesta livsmedel som ingår i blandad kost bildar syror, till exempel fisk, kött, ägg, ost och baljväxter samt de flesta sädesslag. Basbildande ämnen bildas av de flesta råa grönsaker, färskpressade juicer, gröna bladgrönsaker, potatis, rotfrukter samt bär och frukter.

Syror och baser reagerar med varandra och neutraliserar varandra.

För att kroppen ska kunna bevara syra-basbalansen bör den dagliga kosten innehålla sju gånger mer basbildande än syrabildande livsmedel.

De som följer en lakto-vegetarisk kost kan enkelt göra kosten mer basbildande genom att minska intaget av spannmålsprodukter och baljväxter. Personer som äter blandkost och vill övergå till mer basbildande kost måste följa Ragnar Bergs anvisningar ännu noggrannare: man bör äta 5...7 gånger mer grönsaker och potatis än kött, fisk, bröd och ägg. Detta är svårt att uppnå med västerländsk kost, och därför behövs balanserande Valmarin.

”Syror” kan delas in i två olika grupper, vars effekter också är helt olika. Det handlar om organiska och oorganiska syror.

Oorganiska syror

De viktigaste oorganiska syrorna bildas av äggviteämnen, det vill säga proteiner. Syror bildas av både animaliska och vegetabiliska äggviteämnen när de bryts ned i ämnesomsättningen.

Den andra gruppen av syror utgörs av mineralsyror. De mest kända är saltsyra, svavelsyra, fosforsyra och salpetersyra. Urinsyra bildas i kroppen som en följd av ämnesomsättningen. De oorganiska syror som kroppen inte behöver avlägsnas ur kroppen som olika salter (bland annat urinsyrasalter), som bildas när syror förenas med olika basiska mineralämnen (kalium, kalcium, natrium och magnesium).

Organiska syror

Organiska syror är bland annat fruktsyror som citronsyra, äppelsyra, askorbinsyra och mjölksyra. Fruktsyrorna förtjänar egentligen inte ens benämningen syror. De smakar visserligen mycket surt, men har inget gemensamt med oorganiska syror. Frukter som innehåller rikligt med olika fruktsyror är våra bästa bas-källor.

Oorganiska syror genomgår en helt annan ämnesomsättningsprocess i kroppen än organiska syror.

Organiska syror omvandlas i kroppen nästan alltid till koldioxid och vatten. Processen kallas oxidation eftersom den kräver syre. Den kallas också förbränning eftersom värme bildas. Den koldioxid som uppstår avlägsnas genom utandningen.

I samband med oxidation frigörs frukternas basiska ämnen. De neutraliserar (gör verkningslösa) kroppens oorganiska syror, som bland annat har bildats av proteinrika livsmedel.

När man beskriver kroppens funktioner används ofta ordet ämnesomsättning. Med ämnesomsättning avses alla de processer som maten genomgår i matsmältningskanalen. Under ämnesomsättningen frigörs näringsämnen ur maten genom inverkan av olika matsmältningsvätskor, såsom saliv, magsaft, galla och tarmsaft. Dessa används som byggstenar för kroppen, för att upprätthålla kroppens funktioner och för att reparera utslitna celldelar. De ämnen som kroppen använder förbränns, det vill säga oxideras, i ämnesomsättningen.

Nedbrytningsprodukter från cellerna och sura metaboliska slaggprodukter transporteras med blodomloppet till de platser där de utsöndras: njurarna, huden, lungorna och tarmarna. Därifrån försvinner de efter att först ha oskadliggjorts med hjälp av baser.

Svaga syror som urinsyra, citronsyra och askorbinsyra kan lämna kroppen direkt med urinen genom utsöndring (så länge mängden inte överstiger njurarnas utsöndringsförmåga). Ämnesomsättningen bryter också ner dem till koldioxid och vatten.

Starka syror lämnar däremot sällan kroppen i oförändrad form. Först måste kroppen neutralisera dem med baser. För detta ändamål används ammonium, som bildas i njurarna. Det är en mycket stark bas.

Efter neutraliseringen bildas neutrala salter som lämnar kroppen med urinen. Njurarna har dock en viss kapacitet att bilda ammonium. Ammonium bildas när aminosyran glutamin bryts ned.

Kroppens förmåga att bilda ammonium är begränsad. Därför är även neutraliseringens effektivitet begränsad. Om neutraliseringsförmågan överskrids genom ett stort intag av livsmedel som bildar sura ämnesomsättningsprodukter börjar de sura ämnena ansamlas i kroppen.

Om maten inte innehåller tillräckligt med basiska ämnen som neutraliserar syror, försuras kroppen med tiden av mat som bildar sura restprodukter.

De skadliga effekterna av kroppens syraöverskott ger vanligtvis inga symtom under lång tid. Syror ansamlas i blodomloppet så länge det är möjligt. Den österrikiske professorn Ebbinger kom i sina studier fram till att kroppen hos en person som äter blandkost vid cirka 35 års ålder har nått en punkt där surheten inte längre kan öka. Han kallade detta tillstånd blodreumatism, ett förstadium till de flesta ämnesomsättningssjukdomar. Olika ämnesomsättningssjukdomar ökar kraftigt bland personer över 40 år.

Den biologiska medicinen känner till ett flertal olika sjukdomar som den anser orsakas just av långvarig försurning av kroppen. Dessa omfattar reumatiska sjukdomar, åldersrelaterade förkalkningssjukdomar och bindvävssjukdomar.

Bindväven måste nämligen lagra och hantera de syraöverskott som inte kan lämna kroppen på normalt sätt. Syraöverskott belastar även njurarna. Magsår misstänks vara en följd av denna ökade surhetsgrad, liksom kalkförlust i skelettet (osteoporos). Osteoporos är i dag en mycket vanlig sjukdom, särskilt bland kvinnor som passerat klimakteriet. Sjukdomen är nästan okänd bland vegetarianer. Ökad surhetsgrad kan orsaka olika smärt- och värktillstånd, degenerativa sjukdomar och olika ämnesomsättningsbesvär, såsom olika reumatiska tillstånd, lever-, mag-, njur- och hjärtbesvär samt diabetes, högt blodtryck, cirkulationsrubbningar med mera. Kroppens överdrivna surhet försämrar också tändernas och tandköttets hälsa och leder till karies, att tänderna blir lösa och lossnar samt till svullet tandkött. Eftersom all vanlig mat i större eller mindre grad ger upphov till syraöverskott är det inte svårt att förstå varför blandkost kritiseras så kraftigt och basrik kost anses vara utmärkt och hälsofrämjande.

Den praktiska svårigheten är att få ihop en basrik kost som tillgodoser alla näringsbehov och neutraliserar de sura ämnen som bildas.

Det är värt att konstatera att de flesta läkare och fysiologer är mer bekanta med akuta störningar i syra-basbalansen. Studier av kroniska störningar i syra-basbalansen är svåra, delvis omöjliga att genomföra. Därför representerar många teoretiska aspekter inte någon absolut vetenskaplig sanning, utan är fortfarande teori.

Vilka livsmedel är sura och vilka är basiska?

Följande bildar basiska ämnesomsättningsprodukter:

De flesta grönsaker, bär och frukter bildar basiska ämnesomsättningsprodukter i kroppen, trots de syror de innehåller (fruktsyror – som bryts ned till vatten och koldioxid).
Det kan verka överraskande att frukter som smakar mycket surt, till exempel citroner, ger en basisk reaktion i kroppen.
Mat som innehåller rikligt med fruktsyror kan vara för stark för reumatiker. Hos dem kan nedbrytningen och ämnesomsättningen av fruktsyror vara långsammare, och därför bör intaget av citroner och apelsiner begränsas.

Sura ämnesomsättningsprodukter bildas av:

Vissa grönsaker är exceptionellt syrabildande. Till dessa hör bland annat brysselkål, sparris, ärter, bönor, linser och soja. Även alla spannmål samt kött och fisk bildar syror. Spannmål (särskilt fullkorn) kan ha en ännu starkare effekt än kött. Spannmålsprodukter kan på konstgjord väg göras basbildande genom tillsats av basiska mineralämnen.

Se även: Matens syra-basvärden nedan.

Dagens kost innehåller ingredienser som utgör en stor fara för kroppens hälsa. Syrainducerande livsmedel kallas sådana livsmedel som inte i sig själva egentligen bildar syror, men som ökar surhetsgraden, varpå kroppen tvingas ta av sina egna basreserver.

Rövartrion!

De farligaste ämnena som ökar surhetsgraden är:

Beräkningsmässigt kan man dra slutsatsen att 97 % av sockret ökar kroppens surhetsgrad. I början av seklet använde man i vårt land några gram socker per dag; i dag är mängden över 100 gram per dag. En betydande del av vårt dagliga energibehov tillgodoses av rent socker.

Som basförbrukare ligger vetemjöl i nivå med socker. Socker och vitt vetemjöl tillsammans bildar en helhet där effekten och skadligheten av syraöverskottet fördubblas.

Lika skadliga är härdade och raffinerade (förädlade) fetter och oljor: margariner och vanliga matoljor. Dessa tre livsmedel bildar tillsammans en verklig rövartrio för kroppen. Detta förklarar också varför många veganers kroppar är lika sura som köttätares, eftersom veganer inte heller äter tillräckligt näringsrik och obehandlad mat.

Motsatsen till syrabildande ämnen är basbildande eller basiska ämnen. Dessa livsmedel innehåller så kallade basiska mineraler och spårämnen. Till dessa räknas även syre, som hör samman med ämnesomsättningen, samt mineralerna aluminium, järn, kalium, kalcium, koppar, magnesium, natrium med flera.

Det viktigaste av de basiska mineralämnena är kalcium. De skadliga följderna av kalciumbrist har varit kända länge. De omfattar rakitis, tandkaries samt olika andra missbildningar och underutveckling av skelettet. Kalkbrist kan antingen bero på kalkfattig kost eller på att kroppen inte kan tillgodogöra sig den kalk som finns i kosten.

Baser skiljer sig från oorganiska syror framför allt genom att ett överskott av baser inte har skadliga effekter. Baser kallas också alkalier. Till exempel innebär intag av Valmarinlösning ingen risk för överdosering.

Vad orsakar basbildande mat?

När man äter basbildande mat, rå eller tillagad, börjar urinen bli mer neutral. Eftersom de flesta människor har mycket stora mängder sura ämnesomsättningsprodukter lagrade i kroppen, syns förändringarna i urinen mycket långsamt. Det kan ta från några månader upp till ett halvår. Under denna tid måste man äta mycket basbildande kost innan basöverskottet visar sig i urinen.

Även lindring av olika smärttillstånd har ett direkt samband med kroppens syralager. Smärtan lindras och försvinner i takt med att basöverskottet ökar och de sura ämnesomsättningsprodukterna minskar i vävnaderna.

Alla smärtor försvinner dock inte bara för att kroppen befrias från syror, eftersom kroniskt syraöverskott kan ha skadat cellväggarna och försämrat blodcirkulationen, vilket inte påverkas av att kroppen blir mer alkalisk. Det finns inga kända motsvarande följder av ett överskott av baser i kroppen.

Påverkar tillagningssättet syra-basbalansen?

Tillagningsmetoder påverkar inte de oorganiska syror som har starkare inverkan på syra-basbalansen. För att balansen ska bevaras får kok- eller blötläggningsvattnet inte hällas bort. Blötläggnings- och kokvattnet innehåller basiska ämnen. De sura ämnena finns kvar i det kokta livsmedlet. Exempelvis bildar kokta grönsaker vars kokvatten hälls bort ett syraöverskott, även om produkten i rå form bildar ett basöverskott.

Grönsaker bör aldrig kokas i saltvatten, eftersom de då förlorar sitt bästa näringsvärde – egenskapen att sänka kroppens surhetsgrad. En exempelportion kan bland annat bestå av lätt kokta morötter, kvarg, olika kryddörter, sallad, tomat och gurka.

Inom naturmedicinen har rätt kost en central roll i behandlingen av sjukdomar. I Tyskland används antingen termen "schonkost" eller "heilkost" för dessa kostformer. Dessa kostformer skiljer sig från varandra.

Schonkost betyder mat som skyddar ett sjukt organ, såsom levern, magen eller njurarna. Med hjälp av kosten försöker man skona det sjuka organet eller den sjuka delen av kroppen. Det är uppenbart att en leversjuk person inte kan få fettfri kost i all oändlighet, även om det vore bäst för leverns funktion. Resten av kroppen kan inte fungera länge utan livsnödvändiga fetter.

Heilkost betyder mat som är bra för ett sjukt organ, men som samtidigt ökar hela kroppens livskraft. En sådan helhetsinriktat hälsofrämjande kost, som heilkost representerar, uppfyller båda kraven på en riktig kost. De flesta kosthållningar, även vegetarisk kost, kan orsaka ett kraftigt syraöverskott.

Vid behandling av vissa sjukdomar är dock basrik kost ett nödvändigt stöd i behandlingen. Dessa sjukdomar är reumatism och andra ledsjukdomar, åldersrelaterad förkalkning, magsår, njurproblem, osteoporos och ödem.

Hur påverkar fasta syra-basbalansen?

Kroppens hela ämnesomsättning förändras kraftigt under fasta. Bland annat ökar utsöndringen av urinsyra och andra syror när fettvävnad bryts ned som energikälla. Teoretiskt kan man tänka sig att utsöndringen av dessa syror förhindrar utsöndringen av starkare syror från vävnaderna. Eftersom njurarna under fastan inte behöver ta hand om avlägsnandet av andra slaggprodukter som normalt bildas under ämnesomsättningen, är det uppenbart att kroppens förmåga att utsöndra syror inte överskrids. Den vetenskapliga utredningen av detta är ännu inte avslutad.

Enligt dagens kunskap rekommenderas inte enbart vatten som fastedryck, eftersom vävnadsvätskornas och urinens surhetsgrad då kan stiga kraftigt på grund av syrornas inverkan. Det anses hälsosammare att dricka olika grönsaksjuicer som är rika på basbildande ämnen. De hindrar inte att syror avlägsnas från kroppen, inte ens under fasta. Även Valmarin hjälper den som fastar att bevara balansen.

Att avlägsna sura ämnesomsättningsrester ur kroppen är endast möjligt genom att följa en strikt diet, oftast under överinseende av läkare eller näringsrådgivare.

I början av dietbehandlingen uppstår ofta ett tillstånd som verkar vara en försämring av sjukdomen. Reumapatienter kan till exempel få betydligt mer ont. Tillståndet kallas läkningskris. Att ta sig igenom den och fortsätta dietbehandlingen kan kräva särskild uthållighet och viljestyrka av patienten.

Läkningskrisen kan lindras med olika fysikaliska behandlingsformer, som påbörjas samtidigt som kostomläggningen. Fysikaliska behandlingar kan, beroende på fallet, vara olika omslag, bad, vattenbad, strålbehandling, elbehandling och massage.

Under en läkningskris bör man under inga omständigheter ta till exempel smärtstillande läkemedel eller återgå till den tidigare näringsfattiga blandkosten. De kan visserligen tillfälligt lindra smärtan, men gör att de sura ämnesomsättningsprodukterna som satts i rörelse på nytt lagras på sina tidigare platser och därigenom långsamt ökar kroppens surhetsgrad.

Syra-basbalansen är balansen mellan ett surt och ett basiskt tillstånd i kroppen. När livsmedel förbränns omvandlas de till antingen sura, basiska eller, i bästa fall, neutrala förbränningsprodukter. Vanligen är kroppens förbränningsrester sura och kroppens tillstånd surare än önskat.

Kroppens ämnesomsättning strävar genom vävnadsandningen mot syra-basbalans. Vävnadsandningen, en grundläggande process för kroppens funktioner, är endast möjlig när vävnadsvätskorna är svagt basiska. Människokroppen är ett kemiskt laboratorium som upprätthåller syra-basbalansen. När blodet blir för surt måste kroppen offra sina mineraler – kalcium, kalium, natrium, järn och magnesium – för att neutralisera surheten.

Våra livsfunktioner upprätthålls av ett enzymmaskineri

Enzymer är proteiner; det finns tusentals olika för olika funktioner. De fungerar endast inom ett visst surhetsintervall. I detta sammanhang känner vi till begreppet pH, som för en lekman är svårt att förstå och som definieras som den negativa logaritmen av vätejonkoncentrationen.

pH-skalan omfattar värden från 0 till 14. Alla värden under 7 är sura och alla över 7 är basiska, det vill säga alkaliska. Värdet 7 beskriver ett neutralt tillstånd – varken surt eller basiskt. Det suraste värdet är 0 och det mest basiska 14. Magsäckens pH är 1–1,5. Mycket surt. Den optimala aktiviteten hos de enzymer som finns i kroppen ligger vid pH 7–8, alltså mycket nära neutralt och inom ett mycket snävt intervall.

Kroppen anstränger sig för att under alla förhållanden hålla rätt surhetsgrad oförändrad. Surhetsgraden i artärblodet varierar endast inom en hundradels pH-enhet, 7,35–7,45. Detta är normalområdet, med ett smalt rörelseutrymme åt både det sura och det basiska hållet. Om pH-värdet till exempel sjunker med tre tiondels enheter (0,3), alltså till 7,0, är vi i livsfara. Detsamma gäller om det stiger över 7,8.

Största delen av kroppens vätskor är intracellulär vätska. Cellvätskorna är tämligen sura. Deras pH är cirka 5. De intracellulära egenskaperna är mycket svåra att undersöka och även pH-värdet är ungefärligt.

Kroppen kan under föränderliga förhållanden upprätthålla sin syra-basbalans med hjälp av många olika faktorer

Många ämnesomsättningsprocesser försöker ständigt förändra denna balans. I kroppen finns så kallade buffertämnen som skyddar den. Det viktigaste är först och främst hemoglobinet i blodets röda blodkroppar, där väte kan finnas antingen fritt eller bundet. När ett surt ämne som innehåller fritt väte kommer in i kroppen kan det extra vätet bindas till hemoglobinet med hjälp av buffertsystemet, vilket minskar mängden vätejoner i blodet. Valmarin hjälper kroppen att bevara rätt syra-basbalans.

Begrepp för rubbningar i syra-basbalansen

Acidos innebär överdriven surhetsgrad och förekommer i två former. Metabol acidos uppstår till exempel vid obehandlad diabetes. Även vid njursjukdom kan acidos uppstå genom olika mekanismer. Vid muskelarbete kan en mycket kraftig bildning av mjölksyra till en början leda till acidos även hos en frisk person, men kroppen kan snabbt korrigera den genom andra mekanismer. Motsvarande störningar förekommer vid svält. Den andra formen av acidos är så kallad respiratorisk acidos, det vill säga acidos som är relaterad till andningen.

Det motsatta tillståndet, alkalos, alltså överdriven alkalinitet, förekommer också i två former. Metabol alkalos uppstår vid vissa störningar i leverns och njurarnas funktion.

Syra-basbalansen i kroppen påverkas starkast av kosten. För att fungera normalt behöver kroppen både syra- och basbildande föda i så rätt proportioner som möjligt. Vår dagliga kost bör innehålla sju gånger mer basbildande än syrabildande livsmedel.

Alla livsmedel som smakar surt ökar inte kroppens surhetsgrad. Till exempel bildar citrusfrukter bas.

Minskar surheten:

Snabbt förbrända livsmedel: grönsaker, frukter, rotfrukter och bär bildar baser (med undantag för lingon). De lugnar, renar och ger näring åt kroppen.

Ökar surhetsgraden:

Långsamt förbrända livsmedel: alla animaliska och vegetabiliska proteinrika livsmedel samt spannmålsprodukter. Kroppen förbrukar mineralämnen för att balansera detta.

Basrånarna:

Livsmedel som är neutrala vid förbränning men som efter intag kraftigt tär på kroppens basreserver, så kallade basrövare, är raffinerat socker, raffinerat vitt vetemjöl samt härdade fetter.

När livsmedel förbränns i kroppen bildar de antingen sura, basiska eller i bästa fall neutrala förbränningsprodukter, som tack vare kroppens funktioner på olika sätt lämnar kroppen. Sura förbränningsprodukter bromsar ämnesomsättningen, medan basiska påskyndar den. Förbränningsresterna från den vanliga kosten och exempelvis färdigmat är sura.

- = bildar SYRA som förbränningsprodukt

+ = bildar BAS som förbränningsprodukt

0 = förbränningsprodukten ökar eller minskar inte surhetsgraden

100 g av det angivna livsmedlet bildar vid förbränning i kroppen den enhetsmängd bas/syra som anges i tabellen jämfört med neutralt.

Syra- och basbalans

Allmänt

Våra livsfunktioner upprätthålls av ett enzymmaskineri

Kroppens buffertsystem

Begrepp för rubbningar i syra-basbalansen

Kroppens pH-balans är livsviktig

Översyra är vanligt

Kostens påverkan

Mätning av kroppens syra-basbalans

Kroppens surhetsgrad förändras långsamt

Hur är det möjligt att veta om kosten är balanserad?

Syra-basbalansteorin

Historia

Näringsläran lär oss att det finns sex slags näringsämnen:

Den dagliga kosten kan delas in i tre grupper

Olika syror – oorganiska och organiska syror

Oorganiska syror

Organiska syror

Syrornas transport – vart tar syrorna vägen?

Hälsa och kost – är syraförråden ett hot mot hälsan?

Vilka livsmedel är sura och vilka är basiska?

Följande bildar basiska ämnesomsättningsprodukter:

Sura ämnesomsättningsprodukter bildas av:

Tre syrainducerande livsmedel

Rövartrion!

Baser och kost

Vad orsakar basbildande mat?

Är syra-basbalans samma sak som mineralbalans?﻿

Påverkar tillagningssättet syra-basbalansen?

Hur påverkar odlingsmetoden syra-basbalansen?

Terapeutiska kostvanor

Vegetarisk kost som bantningsmetod

Hur påverkar fasta syra-basbalansen?

Läkningskris

Vad är syra-basbalans och vävnadsandning?

Våra livsfunktioner upprätthålls av ett enzymmaskineri

Kroppen kan under föränderliga förhållanden upprätthålla sin syra-basbalans med hjälp av många olika faktorer

Begrepp för rubbningar i syra-basbalansen

Kroppens pH-värden

Vilken mat minskar respektive ökar kroppens surhetsgrad?

Syra-basbalans enligt livsmedelsgrupp

Är syra-basbalans samma sak som mineralbalans?